Räds inte TrasDockan

Nu men även innan undrar kanske du varför detta med "TrasDocka" (Ragdoll).
Svaret är ganska enkelt faktiskt, det är ytterst få människor som verkligen kan anse sig vara "hela" som aldrig gått sönder inombords av sorg eller kärlek av något slag.

Det som slagit mig är varför så många verkar se ner på uttrycket "trasig"?
Leksaken som är trasig, sönderlekt och i beståndsdelar på golvet så att man som förälder biter sig i tungan både en och fjorton gånger är just trasig för att den har varit BRA.
Den har fyllt sin funktion och barnet har verkligen använt sin fantasi och lek till max för att den skulle bli så trasig, är det då fel?

Mosaikbilder beståendes av kanske hundratals skärvor ifrån tallrikar någon först med kärlek och stor omsorg tagit hand om, lagat kärleksmåltider och serverat de som betyder mest på och sen när de gått sönder använt till att skapa konst!!
Är då en stor mosaik fel för att den ju är trasig eller är den bara ännu vackrare för vad den faktiskt har gått igenom för att bli just det verk du ser på och berörs av?

Knappast!

Titta både i lekens och i "verklighetens" värld på samma sak... Dockan.
Barbiedockor levande o delvis plastikopererade, tillbyggda i plast (jag vet att det heter saltlösning, men der ser ut som plast) som iinte äe ett dugg lyckligare än någon annan intetillfixad kvinna som kanske inte är "perfekt" men är sig själv och stark i det, vad är vackrast?
Jag vet vad jag tycker helt klart eller nu om man istället pratar om de helt i plast som barnet knappt får röra för mamma då den dyra dockan ju är såååå fin att det är synd att den går sönder...

Mot vilken docka har det fällts mest tårar och kramats om i tröst och somnats emot under extra mörka nätter? Den mjuka trasdockan som kanske sedan år har saknar en knapp för att mormors hund åt den, men den är varm, den betyder något och den finns där?
Nu har jag ingen dotter men inte har jag sett någon liten flicka eller visst pojke heller hårt kramandes sin barbie när den är ledsen eller extra lycklig.

Vad är det då jag säger?

Är det bra att vara trasig?

< (Sötaste barnprogramet)

Tror man att sträva efter trasigheten skulle uppnå någonting annat än lidande så tror man nog rätt grymt fel måste jag påstå, det finns gott om lidande ändå utan att själv leta upp den.
Men se på nyheterna, se på kvällstidningarna och för all del se på arbetslivet eller bara helt enkelt din egen vardag omkring dig...

Psykopaten som FOLK tyckte var så underbar och välartad, han vet helt "normal" och gjorde ingen förnär, helt plötsligt är det honom man ser i kvälltidningen då de grävt upp de 72 liken i hans källargolv!
Möter jag en stor tvåmeters hårdrockare i en mörk gränd en sen kväll ute, eller tre gothtjejer med tungt smink och extravaganta klädkreationer de själva mestadels tillverkat, eller en "fin" man i kostym som ser "normal" ut så är det fem gånger av fyra jag är mer misstänksam emot honom kan jag säga.

The Ark har bland världens mest brillianta sångtexter när de sjunger att det krävs att vara galen för att hålla sig mentalt frisk.
Det är så verkligen, de du ser som verkar konstiga, som klär sig mysko, som har en stil du inte förstår eller femtio piercings på ställen du inte ens vill veta, det är inte DE som är faran i samhället, tror man det är man nog själv en del av faran...

Hos en annorlunda människa, som vågar att inte vara som "FOLK" ser du galenskapen och du kan lära dig gilla den eller bara låta bli, det är hos den som till ytan inte verkar ha några problem alls, som har ett "perfekt" svenssonliv som det kokar och bubblar och som en dag tar brandyxan och går bärserk på jobbet när droppen fått bägaren att svämma över...

Jag ÄR en TrasDocka, galen och fri, och hoppas för allt i världen att det ALDRIG kommer ändras!


Dulce est desipere in loco